West Virginia – Once in a lifetime chance

Den helt klart största förändringen här hemma är vårt senaste tillskott.

I Maj, den 8onde för att vara exakt, fick mamma ett meddelande från vår tyska tränare Hubertus Zedtwitz angående en plan. En av hans elever, den väldigt meriterade Grand Prix ryttaren Astrid Schmitt Buer skulle sälja sin Grand Prix häst för att lägga all sin tid på sina unghästar. Hon var väldigt mån om att hästen skulle komma till ett bra hem och Hubertus tippsade därav oss.

Vi fick en video skickad på hästen och vi föll båda pladask, en stort, mörkt sto med bläs som dansade fram i passage med väldigt charmiga långa öron som fladdrade i takt.

Det var inte en helt galen prisklass som vi förväntat oss då hon vunnit Grand Prix i tyskland och ändå inte är speciellt gammal, därav åkte vi bara en knapp vecka efter det vi fått filmen till Tyskland, Aachen.

Utan att låta allt för klyschig så kan jag bara beskriva mötet som kärlek vid första ögonkastet, och ridningen ska vi knappt tala om. SÅ känslig, lyhörd och vänlig. Hela tiden förlåtande om jag gjorde fel. Det stämde SÅ bra och kändes bättre än vad jag någonsin kunde drömma om.

Tiden efter det gick helt galet fort och redan den 6e juni stannade en lastbil på uppfarten och min alldeles egna läromästare, West Virginia klev ut på gårdsplan.

Nu har jag haft henne i över en månad och vi har redan haft så sanslöst roligt ihop, hon lär mig så mycket och varje ridpass, varje ögonblick känns som en dröm. Får gåshud av att tänka på det.

Målet att är rida juniorklasserna 2018 och sedan ser vi vart vi hamnar, hon har kapaciteten för allt så de handlar till största del om hur vi utvecklas tillsammans. Just nu lever jag fortfarande i en liten lyckovärld.❤️

​​

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *